SOM EN FURA
så många kvällar som det slutade med att du och jag stod och pratade över en öl, tajmade avfärder och hade konstiga hejdå:n på tunnelbanor. och en kväll då jag bara tröttnade på det. det är slaskigt, kallt och ännu en tunnelbanefärd efter en utekväll då du uppenbart blivit irriterad på andra killar. vi är fulla, har sagt hejdå till en namnlös person och till slut sitter vi bara tysta och du tittar på mig med ett ansiktsuttryck som jag inte kan läsa, ett som irriterar mig.
"du tycker ju om mig." säger jag bara.
du är tyst tillräckligt länge för att jag ska börja tveka innan du säger "ja. och du tycker om mig".
"så varför gör du inget?" säger jag lite provocerat.
plötsligt är vi vid min station och du säger stressat och lite förvånat att vi kan inte bara sluta den här diskussionen såhär.
"du tycker ju om mig." säger jag bara.
du är tyst tillräckligt länge för att jag ska börja tveka innan du säger "ja. och du tycker om mig".
"så varför gör du inget?" säger jag lite provocerat.
plötsligt är vi vid min station och du säger stressat och lite förvånat att vi kan inte bara sluta den här diskussionen såhär.
"ska jag gå av här?" frågar du och jag säger "nej det ska du inte, men jag ska det" och så lutar jag mig fram och kysser dig och går snabbt av tåget. det är mitt i natten och jag fnittrar över vad jag precis gjort. senare fick jag veta att du gjort detsamma och glömt att gå av tåget vid din station.
2 dagar senare är det fortfarande tyst och jag fnittrar inte längre, jag är irriterad. du är bortrest och jag är kvar i slasket i en vecka och gör inte annat än att tänka på den där kvällen. jag sitter i en biosalong innan filmen börjar, skickar ett kaxigt meddelande där det bara står "så tänker du bara vara tyst nu eller?" och lägger ner telefonen i jackfickan. jag minns inte vilken film jag ser men när den är slut har du svarat, haft en lång debatt med dig själv om vad det är vi håller på med, och jag är glad igen.
när du är tillbaka hittar vi ett svepskäl till att prata och vi sitter i ett litet rum. du har en tjock, varm tröja på dig, båda fingrar på en bit papper. vi pratar om något som egentligen bara är en täckmantel för något vi hellre skulle prata om men inte kan. efter vad som kan klassas som den märkligaste interaktionen i vår historia skickar jag ett meddelande till dig. "vi måste prata om vad som hänt, det kommer bli för weird annars. JAG kommer bli för weird". du håller med, vi skrattar åt vårt eget beteende och vi säger att vi ska ta en öl.
2 dagar senare är det fortfarande tyst och jag fnittrar inte längre, jag är irriterad. du är bortrest och jag är kvar i slasket i en vecka och gör inte annat än att tänka på den där kvällen. jag sitter i en biosalong innan filmen börjar, skickar ett kaxigt meddelande där det bara står "så tänker du bara vara tyst nu eller?" och lägger ner telefonen i jackfickan. jag minns inte vilken film jag ser men när den är slut har du svarat, haft en lång debatt med dig själv om vad det är vi håller på med, och jag är glad igen.
när du är tillbaka hittar vi ett svepskäl till att prata och vi sitter i ett litet rum. du har en tjock, varm tröja på dig, båda fingrar på en bit papper. vi pratar om något som egentligen bara är en täckmantel för något vi hellre skulle prata om men inte kan. efter vad som kan klassas som den märkligaste interaktionen i vår historia skickar jag ett meddelande till dig. "vi måste prata om vad som hänt, det kommer bli för weird annars. JAG kommer bli för weird". du håller med, vi skrattar åt vårt eget beteende och vi säger att vi ska ta en öl.