NOG NU

okej nu är det nog med tävlingsspringande för det här året, men maj gawd vad kul det varit. i torsdags ställde jag upp för jobbets räkning då de saknade en löpare i Bellmanstafetten som håller till ute vid Stora Skuggan. kände bah, fan vad jobbigt, fan vad jobbigt att springa med människor jag känner, i stafett där de andras resultat påverkas av hur jag gör ifrån mig. men OKÄJ, man är väl en teamplayer.

sen gick loppet såhär: adrenalin, snart kommer hon och lämnar stafettpinnen till mig, snart, snart, vart fan är hon, det tar lång tid, där är hon! hon ser mig inte, HALLÅ, just det! pinnen! börjar springa, fan vad taggad jag är, nej förresten känns det inte alls bra, fasen vad svag jag känner mig, eh sa runkeeper att jag sprang första km på 5 min - det är ju snabbt, men guuud jag dör vad varmt och vilken motsol, ohhhhhh söta kossor (sänkte förmodligen tempot här), tungt tungt, men nu passerade jag 4 km då är ju det här snart slut?, snart snart, det är fan inte alls snart, JAG HAR SPRUNGIT I EVIGHETER, vart fan är målhelvet... där.

om det kändes som att midnattsloppet sa swoooosh så var det här helt galet trögt. kom iallafall i mål på 28 min vilket var bättre än jag trott. våra 2 lag sprang på nästan exakt samma tid (!), 2 timmar och 11 minuter på 2,5 mil.

 
Allmänt | |
Upp