klockan är 1050 och det är några timmar kvar till vi säger hejdå tills stockholm för en stund. aldrig har jag varit så optimistisk med min packning, t.o.m min man (och han är ju kille!) tyckte att det var lite väl lite saker att ha med sig. men jag orkar inte släpa på saker och samtidigt vill jag lämna utrymme för alla mina inköp. om folk kan resa jorden runt med en ryggsäck ska jag väl klara mig en vecka i berlin utan "den där" tröjan.
jag förundras alltid av människor som säger smarta saker på random. elizabeth gilbert är en sån människa, som liksom bara öppnar munnen och talar visdomsord. det ska bli mitt mission in life. jag måste läsa hennes bok, EAT PRAY LOVE.
berlin! wooha! my care my coat leave on a high note there's nowhere to go but on..
