this little piggy..

jag vet inte varför jag är så fascinerad av astrid lindgren, då jag inte är något större fan av hennes böcker. visst får jag gåshud av bröderna lejonhjärta och pippi är väl en kool brud, men alla andra var ju bara så fruktansvärt frustrerande och ociviliserade människor. emil, that little bastard. nils karlsson pyssling, that little bastard (på riktigt, han var ju jätteliten.) men av någon anledning så sitter jag som fastnaglad framför dokumentären om henne, på samma sätt som jag såg hela hennes begravning på tv när hon dog. storbölar och fnissar på samma gång åt den häftiga tant hon var. hade jag velat vara kompis med någon så är det astrid. hon bara slänger ur sig visdomsord efter visdomsord.

och så passerade julafton som i ett töcken av choklad, öl, köttbullar och julklappar. tycker alltid att juldagen upplevs som jordens anti-klimax. allt det där som människor har hetsat över i månader, lagt ut så mycket pengar på, känt sån stress över, passerar på en dag och så äter man resterna av den i en vecka. turbulensen av julafton lägger sig så fort att juldagen känns som årets siesta. intressant faktum. det ska iallafall köpas en tv. materialisten i mig hoppar av glädje.

image107
när ens mor hånar en för att man är dålig på sällskapsspel
gäller det att slå tillbaka där det sårar som mest.
- hennes marsipangris blev zorro-markerad på magen.
in your face mommy liksom
Allmänt | |
#1 - - Fortuna:

Sämre än mormor *klappklapp klapp klapp klapp*

#2 - - anna:

käften hora

Upp